Stefan <3

Det är 1 år idag!!
Det är nästan otäckt hur tiden går fort. Hur livet bara fortsätter....
28 augusti 2009, blev han en av guds änglar.
Den här dagen för 1 år sen var man som förlamad av sorg. Jag jobbade natt. Och jag minns fortfarande nästan ordagrannt vad pappa sa när han ringde 01:14 på natten. Jag fattar inte hur jag tog mig till jobbet på måndagen. Men det var nog en hjälp att få annat att tänka på. Jobbigast var nog att vara så långt ifrån.

Det är det absolut värsta jag varit med om känslomässigt...går inte att beskria för den som inte varit med om det.
Det här låter kanske konstigt...men jag är livrädd att glömma.
Hans röst, hans speciella tecken, han utseende, hans doft, hans allt...vill inte glömma. Har filmer med honom på. Dom är värdefulla. Jag vet att jag aldrig kommer glömma...men man funderar mycket.

Den här bilden på honom är sååå fin. Det är precis så han var och som jag minns honom. Alltid glad <3<3


Puss & Gonatt Stefan....<3 Syster älskar dig

Åh så känslosamt det blev hemma hos mig att läsa om stefan! Du är starkt Veronica min fina vän, du är modig som skriver om det i "dagboken"!



Jag tror inte du kommer glömma... var inte rädd för det!