Idag är det precis en månad sen Stefan lämnade oss...Tiden går så otroligt fort. Kommer aldrig så länge jag lever glömma dom orden som pappa sa när han ringde den natten. Minns dom ordagrannt.



Här är Stefan och jag...<3

Kom tillbaka lillebror....saknar dig!

Kom tillbaka till Kiruna i söndagskväll. Har varit otroligt jobbiga veckor. Men så skönt å kunnat få vara hemma hos övriga familjen nu i 2 veckor. Synd bara att man inte kan dela på sig.
Jag är övertygad om att min älskade lillebror har det bra nu...han är nog där uppe och spelar mora träsk på sin radio och gör alla andra tokiga=)
Begravningen var den finaste jag har gått på...så vacker å fin...och jobbig. Men han fick ett fint avsked.
Har aldrig förrut upplevt dessa känslomässiga upp å nergångar. Man känner sig stark (tror man)...och helt plötsligt sitter man å grinar. Niklas har inte haft det lätt. Men tur att jag har honom.
Det har snart gått en månad...känns overkligt...tiden har gått sååå fort.
Men hur läng tid det än har gått så kommer han ju alltid fattas mig/oss!

Nu till lite roligare=)
Har fått skjuta min första älg oxå...var väldigt spännande!! Kul att min syster oxå fick göra det nu samma år. fast några dagar efter mig. Och min var faktiskt lite större..Hihi
Avkopplande å vara i skogen. Vi har haft sån tur med vädret oxå. Så jag har inget å klaga på där=)

Nu är det jobbet som gäller...jobar 10-16 idag så en ganska kort dag.
Sen är det hem å baka tårta...för felicia ska ha kalas imorgon. Hoppas jag hinner med en prommis med Emilia oxå bara.

Ta hand om varandra nu allihopa...och du vet väl om att du är värdefull!!!!!
// Veronica